jag känner mig som världens snåljåp., en kompis ville låna min mob sådär 2-3 min och ringa ett samtal. I vanliga fall hade jag lånat ut den utan vidare, men nu var det så att jag inte hade mer än 10 kr på den och inte hade pratat med Tuk ( min thailändska pojkvän) på 2 lååånga dagar.. och därför ville spara vart enda öre på mitt amigoskort till att ringa honom., var lite orolig med hur lång tid det skulle ta innan jag skulle kunna köpa ett nytt. Då jag fått dra lite nödlögner då och då till min mamma de snart två och halv månaderna som jag varit hemma, som t.e.x: alla på jobbet måste sponsra med 200 kr ( = 2 Comviq amigos kort :) ) till chefens födelsedagspresent.. trovärdigt ähh..inte precis men om hon skulle veta hur många amigos kort hon sponsrat , så skulle hon nog beslagtagit min mob.. hehe
Distansförhållande är faktiskt mer tids och pengakrävande än jag trodde... :)
Jag blev tillsammans med min pojkvän i Mars, en månad efter det att jag börjat plugga Thailänska i Patong på Patong Language school med min kompis Jessie ( neverstopexplore.blogspot.com) Han jobbade i Patong, mellan 7-7 varje dag och ingen helg hade han stackaren.. fast han tog ledigt några veckor under Song krang, det Thailändska nyåret för att åka till hans familj i Norra Thailand. Jag tog då ledigt från skolan en vecka för att följa med honom och hälsa på hans familj. Csn var som tur var ovetande om denna lilla "utflykt" :) då jag lånade pengar från dom för att finansera min utlandsvistelse i Thailand. Men lärarna var väldigt snälla på skolan så det var lugnt. Det var en stor upplevelse att komma och bo i en Thailändsk familj i en vecka. Efter veckan var slut, kändes det som om jag hade fått en andra familj..
Är nu bara 27 dagar kvar tills jag åker till Thailand igen, efter att ha jobbat och slitit för flygbiljetten.., men det är det värt.. " Att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv."
